Bekämpningsmedel och ärftliga effekter

Ett tidigare vanligt bekämpningsmedel mot svampsjukdomar, vinclozolin, ändrar stressresponsen hos råttor tre generationer efter exponering, enligt forskare i USA.

Vinclozolin har sedan tidigare varit känt för att vara hormonstörande och kan orsaka lägre fertilitet hos hanar flera generationer efter exponeringen. Man har även känt till att ämnet kan orsaka epigenetiska effekter. Epigenetiska effekter betyder att arvsmassans aktivitet förändras utan att arvsmassan (DNA) förändras. Denna reglering av genaktivitet kan även vara ärftlig.

Nu har forskare även kunnat visa att vinclozolin-exponering leder till förändrad stressrespons hos råttor tre generationer efter exponering.

I den aktuella studien exponerade forskarna dräktiga råttor för vinclozolin. En kontrollgrupp blev inte exponerad. Hälften av avkomman tre generationer senare blev utsatta för stress under uppväxten, och i flera experiment testades senare olika beteenden. Totalt ingick 71 råttor i studien av den tredje generationen. Forskarna visade att fysiologin, beteendet, metabolisk aktivitet, samt RNA-molekyler i vissa regioner av hjärnan skiljde sig mellan avkommorna till exponerade och icke exponerade råttor.

Användning av vinclozolin förbjöds i Sverige 1996. Dosen som råttorna i studien fick var dessutom mycket hög. Betydelsen av denna studie ligger därför inte i faran för konsumenter att exponeras för just vinclozolin.

Däremot visar studien ett exempel på en långtidseffekt av bekämpningsmedelsexponering som antagligen inte skulle gå att upptäcka i dagens metod för godkännande av bekämpningsmedel. Det har inte heller tidigare varit känt att en exponering för något gift kan påverka stressrespons efter flera generationer. Läs mer.